Bildtext: Tella med ett bettlöst träns (9 nov 2009)
En stor positiv förändring idag – härligt!
Det började med att Tella kändes lite stressad innan ridpasset, så fort vi kom ut på stallplanen tramsade hon och var “tittig” på allt. Jag funderade på att sätta mig i paddocken istället men det känns aldeles för litet, samt att det är i skogen vi behöver träna.
Jag har valt att rida med mitt bettlösa träns idag, jag har ju varit mycket för bettlöst men gått över mer och mer till bett ändå.. Dumt att inte variera sig! Så dagens ridpass skulle alltså bli en ny prövning. Jag har redan “vant” Tella vid tygeltagen jag tar när jag rider bettlöst, det kändes tryggt.
Helgen var en par vilodagar för stim-majan och jag har funderat och klurat bäst jag kunnat på hennes beteende. Som alltid när en häst visar att den inte har någon som helst respekt för ryttaren, speciellt inte tygeltagen så är det enklaste att dela upp allt och det lättaste att börja med ordet “respekt” – vad innebär det, var brister det?
Tella blir stressad, upprörd, stel, överkänslig och näst intill okontaktbar när hon flippar ur. Hon lyssnar delvis på rösten men just det här beteendet har jag mött på förr, och när ett plus ett blir två är det enkelt. Var säker på att ingenting gör ont, smärta innebär stress, stress minskar inlärningsförmågan och det är precis där vi befinner oss nu – jag och Tella. Ta bort bettet och en deffinitiv smärta försvinner, det är alltid värt ett försök!
Det var självklart lite protester idag också, men oj vilken skillnad. Fick igenom så himla mycket som hon fått attacker över innan och vi kunde nästan skritta på helt långa tyglar hem – Wow, bra betyg!
